Imorgon bitti 21 år senare lever jag fortfarande (åtminstone tror jag det – det är ju planen) Imorgon bitti för 21 år sedan hittade jag dig min lilla Rasmus som blev 3,5 månad.
Jag kommer alltid att minnas dig både i livet och den där sista hemska morgonen. Den där morgonen som än idag kan trigga känslan i kroppen, minnesbilder, minnesscener. Idag blir jag inte rädd, idag är det kärleken till dig som tar över. Moderskärleken. Jag älskar dig till månen och tillbaka.
