Vad innebär egentligen acceptans

Innebär det att acceptera läget som det är, det finns inte något alls som går att förändra?
Eller innebär det att acceptera en situation som den är, det som inte går att förändra av den och om man denna situation har en negativ påverkan på oss titta på vad vi faktiskt kan förändra när vi är i den situationen?

Vi har en tendens att uppleva att vi kommer in i situationer/omständigheter som vi inte själva kan påverka och därför är det bara att acceptera läget. Acceptera allt som inkluderas i detta även negativ påverkan på ens eget mående, acceptera smärta att den finns OCH att vi styrs av den.

Dvs. Om jag har ONT får jag acceptera det. Jag får en känsla/upplevelse av att jag blir fysiskt begränsad pga det och smärtan gör att jag inte kan träna alls (för att ta ett exempel).

Men acceptera att jag har smärta innebär inte att jag behöver låta KÄNSLAN av begränsning till följd av smärtan styra mitt agerande. Får vi mindre ont för att vi slutar utöva vissa aktiviteter helt? Eller kan man anpassa vissa aktiviteter så att vi ändå kan bygga muskler och hålla oss rörliga? Får vi mer ont av att börja bygga upp oss fysiskt (promenader, träning mm. Eller blir vår upplevelse (vår KÄNSLA av smärta) mindre intensiv och lättare att hantera? Hur förhåller vi oss till vår smärta. Nu talar vi inte om smärta som faktiskt går att råda bot på, som – om jag har ett brutet ben, så blir det bättre av att jag bara fortsätter gå på benet, eller om jag får smärta ned i armarna som en kramp så bör jag inte alls kolla om det är något fel på hjärtat eller dylikt. Det handlar mer om den kroniska smärtan som bevisligen inte har med någon allvarligare sjukdom att göra. Den som kommer av att Centrala nervsystemet har blivit lite överreaktivt och signalerar smärta på en överdriven nivå. Den smärta som man kan beskriva som att vi är lite allergiska mot smärta i sig och därför blir rädda för själva smärtan, slutar röra på oss och får försvagad muskulatur vilket gör att vi inte kan bära upp kroppen fullt så bra vilket i sin tur leder till ytterligare förvärrad smärta osv osv.

Efter ett träningspass numera får jag i o f s träningsvärk och den kan vara ganska stark, men … min upplevelse är att det är smärta som går att förklara och därmed lättare att acceptera. Det är svårare att acceptera smärtan som bara är där till synes utan orsak. Men om jag inte accepterar den och fortsätter leva som vanligt (men balanserat och anpassat) kämpar jag emot den och då blir jag mer spänd vilket leder till starkare smärta och negativa tankar. Genom att acceptera smärtan och bara låta den vara kan jag skapa livskvalitet trots smärtan.