Vårperioden för min del har en stark koppling till sorg.
Sorg är kopplad till att jag älskar de jag saknar, de jag har förlorat.
1998: Rasmus föddes 9/1-98 och dog 29/4-98. Perioden har sedan dess varit färgad av sorg, men även vackra minnen av honom.
2015 min adoptivpappa, som jag ser som min faktiska pappa, han dog den 25/3-15. Det följdes av en intensiv period med studier och annat.
2016: Januari dog svärmor och i mars dog svärfar, lite tungt och då var det min tur att vara stöd.
2018 i mitten januari dog min biologiska far vilket hade en annan känsla med sig än sorgen efter min adoptivfar, blandade känslor på något sätt.
Om det har varit svårigheter på olika sätt bland närstående så har det infallit på våren.
Det är knepigt. Inlärningsteoretiskt så har jag en koppling till negativa händelser just under vårterminerna. Och jag är alltid lite mer eftertänksam på vårarna. Lite mer krångel med negativa känslor. Men dessa negativa känslor är ju kopplade till urkraftkänslan av kärlek och då vänder det ju i sin betydelse.
Jag är stolt över att vara mina fäders dotter på olika sätt och jag är stolt över att vara mor till min son Rasmus. Jag är stolt över min resa efter Rasmus död och ibland kan jag faktiskt inte riktigt förstå vad drivkraften var. Jag tror jag insåg att det behövdes en vändning och att om jag ändå skulle överleva var det bättre att börja LEVA och ACCEPTERA det som inte kunde förändras och börja FÖRÄNDRA det jag kunde.
Jag är stolt över att vara min ännu levande mors dotter. Hon hsr varit svårt sjuk i omgångar min mor, men på något sätt sliter hon sig kvar i livet i alla fall. Jag hoppas hon fortsätter med det ett tag till. <3 Älskade mamma.