I fredags (13/1-17) var jag på examensfest (en sittning och så satt jag kvar och pratade med en vän under släppet efteråt).
I söndags (15/1-17) var jag och min familj ned till Uppsala och på EXAMENSCEREMONI. Min man och mina två barn satt nere i publiken och jag satt uppe på scenen med mina klassisar. Vi tog examen. PSYKOLOGEXAMEN! Fem års studier betalar sig.
Måndag (16/1-17): Min sista kurs blev registrerad GODKÄND och jag skickade elektroniskt in min examensansökan.
Tisdag (17/1-17): Jag fick hem en rekvisition på posten. Det var från Universitetsförvaltningen. Jag åkte och hämtade ut detta och – ja – jag har ett examensbevis i handen.
Jag har sökt så många tjänster nu så att jag kommer att ha svårt att hinna med potentiella anställningsintervjuer. Vissa behöver jag åka lite för så de kostar lite pengar. En anställningsintervju inbokad. Firandet fortsätter lördag kväll då jag har min privata examensfest med mina vänner. Det är dags för mig att skriva ihop två ”tal” – ett välkomsttal och ett tacktal! Det här har inte varit ett enmansjobb. Jag funderar på att skriva ihop någon slags krönika om min väg till psykologprogrammet.
Den kommer i så fall inte att bli så offentlig före lördag kväll, men ändå. Det kan vara på gång.
Hur går det med allt detta firande och att vara icke-rökare. Det har gått bra … än så länge är jag nog ganska försiktig med att röra mig utanför komfortzonen hemma, där jag inte har rökt inne. Men det går även de gångerna. Utmaningen var störst på examensfesten, då jag vet att fler feströkte. Men det gick bra.
Jag har alltså lyckats ta mig till 38e dygnet. Så skönt att kunna andas.