Snart mormor och ytterligare en tid efter – farmor

Snart är jag mormor och det är en ny känsla, en ny tanke, en ny epok av livet. En rolig sådan. Om några månader till är jag farmor också för den delen. Ytterligare en ny känsla, ny tanke, ny epok. Nu är det inte jag som är gravid! Nu är det mina barn som ska ha egna barn. Två av dem inom loppet av ett år. Roligt!! Det ska bli roligt att följa ytterligare barn in i detta liv. Man säger ”snart ska jag bli” men sanningen är att i den stund ett nytt liv börjat växa så är man det ju redan. 🙂 Så jag är mormor. Jag är farmor. Härligt. Jag minns graviditeterna med mina barn. Jag minns känslan av overklighet i början innan det började kännas/synas. Jag minns fascinationen över de små sparkarna som kändes som fiskstjärtar. Jag minns hur ”less” man var på slutet – inte på att man skulle bli mamma, men nu ville man ju att bebis skulle komma ut. Man längtade efter att få möta sitt älskade barn. Varje gång. Efter alla förlossningar utom en (den första) sa jag ”aldrig mer” och så ändrade jag mig en tid efteråt och det blev fler. Det blev sju förlossningar. Sex av mina framfödda barn lever och jag älskar dem över allt annat. Två av barnen bor hemma. Det barn som inte lever (Rasmus) har jag med mig i minnet/hjärtat och varje dag går en liten tanke även till den tid vi hade med honom. Inte lika ofta tänker jag på dödsdagen – även om den finns där i bakgrunden. De barn som inte bor hemma och som föddes inom första äktenskapet tänker jag på varje dag, de håller jag varmt i mitt hjärta. De är vuxna nu. De lever sitt liv.

Livet fascinerar mig. Det är så mycket som ska fungera för att vi ska kunna leva. Det är komplext och vi är komplexa som individer. Jag är fascinerad av hur allt fungerar och hur det ena ger det andra.

Jag älskar livet, maken, alla mina barn … ja … jag är glad över min livserfarenhet för att den ger mig så mycket idag. Det har varit många jobbiga och svåra år/händelser. Men jag har utvecklats med det och på efterhand ser jag min egen styrka. Det krävs styrka och mod, tålamod, uthållighet men även skälvmedkänsla för att kunna förhålla sig till mina livserfarenheter. Jag har allt det. Jag har alltid haft ett hopp och en tro att morgondagen kan komma med något bättre än det dagen givit – när det har varit en svår dag. Jag har alltid haft en nyfikenhet på livet och varför människor fungerar som de fungerar. Vad som leder till vad. Jag tror ibland att det kan vara den nyfikenheten som gjort att jag ändå har klarat av de värsta tiderna också. Även jag var ett litet barn en gång – dotter till min mor. Sedan fick jag själv barn och nu ska två av mina barn få barn och jag får barnbarn, min mamma blir mormorsmor/farmorsmor.

Livet går framåt med nya individer att älska och ge kärlek.