God Jul 2015

Det är dags för julfirande. Dagen före doppare-dagen tippar snart över till självaste julafton. Vi har precis fått upp granen, Jansson är gjort, skinkan griljerad. Kvar imorgon är nog att få bort onödiga saker från borden och göra en sista fintrimning av pyntet. Jag har jobbat idag. E är förkyld/hängig, M var sjuk i slutet av förra veckan, över helgen och inledningen denna vecka. Jag har lätt ont i kroppen på ett annat sätt än vanligt. Vi får hoppas att jag håller mig rimligt frisk. Jag har typ ingen julstämning. Det är inte värst vanligt att jag får någon större julstämning innan julafton. Jag prioriterar lugn, sansad tid med familjen. Inte stress.

Lite grann har troligen med barndomsjularna att göra. Mamma ville alltid ha det storstädat inför jul, pyntade och fixade enligt tradition trots att hon egentligen inte orkade, vilket kom ut när hon under julaftonskvällen tillsammans med pappa drack några groggar. Det är ju avslappnande, men när man slappnar av med hjälp av alkohol kan det också leda till att man inte har koll på känslostormarna också. Det gällde både mamma och pappa, även om jag blev mer orolig/rädd av effekterna på mamma. Att vara barn och se sina föräldrar bli fullare och fullare – först glada i hågen och skämtsamma, för att sedan spåra ur i konflikter som urartade totalt – det var inte bra och det är något jag inte velat låta mina barn följa. Därmed inte sagt att jag betett mig okej under mitt liv som mamma i alla lägen. Det har jag inte. Det fanns en period då jag absolut inte fungerade väl, efter Rasmus död och det har tagit lång tid att bygga upp något nytt ur de gamla invanda mönstren. Lite i taget … Det är okej. Jag har blandade känslor kring jul. I min ungdom förstördes många jular av att kvällarna avslutades i otäcka bråk och konflikter som jag drogs in i. Under åldern 20-27 år insåg jag att julen kunde vara riktigt mysig och en familje/släktfest. efter 27-28 år ålder – då dog ju Rasmus och det har sedan dess varit lite svårare med julen, speciellt efter skilsmässan med de första barnens far. Sedan dess har det ju alltid saknats ett par eller några av mina barn under julhelgen och som mamma vill man ju egentligen ha alla sina barn samlade under julhelgen. Så länge de var yngre hade vi varannan jul. Nu är de ju vuxna och kommer och går som de vill. Men min julkänsla infinner sig absolut inte i samma grad som under de första 7-8 åren på 1990-talet … Julen firas – baserat på min kristna tro, samt att jag har två barn som bor hemma än. Men det viktigaste för mig är att det får vara rimligt stressfria dagar tillsammans med dem. De äldre barnen är ju vuxna nu så där har jag nått en acceptans för att de inte spenderar jularna med mig i samma utsträckning.

Imorgon kommer jag att vakna, gå upp och göra i ordning det sista och sedan kommer familjen att vakna under förmiddagen och sedan firar vi en kravlös julafton. God mat! Umgänge! Kalle Anka! Lite julmusik! Och jag kommer inte att vara helt utsliten! 😉 Jag kommer som vanligt liksom min man att ha vad som kallas för en ”vit jul” (som om inte alla dagar vore vita ur det perspektivet?!!). Dvs alkoholfritt. Mina barn behöver inte se fulla föräldrar som spårar ur till följd av stress och alkohol!

Kärlek till alla!!!

Plugg och plugg … och ja just ja! PLUGG!

Det är otroligt mycket plugg nu i form av omtenta och ordinarie tenta i en annan kurs. Två tentor samma vecka. Det blir således tufft fram till dessa båda tentor är skrivna. Men det SKA gå. Så är det. Jag tror jag kommer att klara det. Det blir tufft men det är fullt möjligt.Jag kommer att andas ut när denna termin är över. Lite i alla fall för att sedan dra igång på termin nio av tio. Det närmar sig. Det ser lite annorlunda ut så där när man ser det på pränt. När man började i termin 1 så kunde man knappt se att det fanns en ände. 🙂