Som barn/ungdom – i juletid

ihopkrupen – blöt jul

ihopkrupen och innesluten i mig själv
ser jag vilt flängande armar
hör högt sluddrigt gormande röster
och jag vet att snart byts glädjen ut
den byts ut mot höga skrik

ihopkrupen och innesluten i mig själv
sitter jag med knäna uppdragna till hakan
händerna för ansiktet och hör rösterna
höjas till skrik av ilska bord som skuffas
och glas som kraschas i golvet

ihopkrupen och innesluten i mig själv
sitter jag med knäna uppdragna till hakan
armarna håller hårt om knäna och det gör
ont i musklerna när jag tvingar sig att sitta
kvar biter ihop tänderna så att de gnisslar

ihopkrupen och innesluten i mig själv sträcker
jag ut handen tar en av julklapparna jag fick
tidigare på dagen innan julfyllan bröt loss
kastade den i golvet hårt och kallt och läpparna
darrade ögonen fylldes av salta tårar lät dem rinna

ihopkrupen och innesluten i sig själv hörde jag
mitt namn klumpen i magen spred sig till bröstkorgen
och jag visste att nu fanns bara lögnen kvar om
sanningen kom fram från mig var jag för evigt
fördömd och ingen sanning skulle vara värd något

jag gick innesluten i mig själv mötte kaoset
konflikten kastade glas på golvet den skrikande
rösten som krävde att jag skulle bevisa lögnen
sann och den andra som vädjade om att sanningen
skulle sägas och allt låg på mina axlar

2013-12-23, Junia