Den här sången fick mig att kunna släppa taget om ”att alltid spela glad och ok” under en tid efter Rasmus död. Sedan kom en dag då jag slutade lyssna på alla sånger, all musik som påminde mig om sorgen och jag gick in i ”att alltid vara välmående och glad utåt”. Jag började undvika känslor. Känslor var jobbiga. Negativa känslor fick ingen annan se, en egenskap, eller överlevnadsstrategi jag hade lagt mig till med under uppväxten. Det sprack bara om jag istället blev frustrerad, eller irriterad, eller arg, för det gick inte att hålla inne på samma sätt.
Positiva känslor, fick jag inte känna, för då fick jag dåligt samvete – under uppväxttiden spelade jag glad, fast jag inte var glad. Men efter Rasmus död utvecklade jag dåligt samvete och fick inte känna glädje.
Dessa känslor finns ju där av en anledning. Det är meningen att vi ska kunna känna och visa dem och tanken är att det ska vara balans. Men när man håller inne på känslorna och inte visar något, blir det inte fysisk balans i kroppen och det kommer ut på annat sätt.
Det är viktigt att kunna erkänna för sig själv och andra att man är ledsen, glad, arg, rädd, älskar någon, ogillar något skarpt osv. Det hör till vårt liv. Om man inte är jag. Eller jo … även om man är jag. 😉