Stresspåslag och prestation

Att prestera under stress och press är inte det lättaste. Denna vårens utsatthet börjar ta ut sin rätt. Jag är trött, har ett stresspåslag i kroppen hela tiden, vilket ger ångestkänsla. Måste sänka tempot, men kan inte riktigt göra det i den utsträckning jag egentligen behöver. En vecka kvar. Konsekvensen av detta stressande och att aldrig ha varit helt ledig under våren är en omexamination i en ”live-situation” med en spelar den andra rollen som bedömer samtidigt som den spelar rollen. Behöver sänka stressnivån och därmed ångestnivån men ändå behålla en tillräcklig kunskap. Det är en vecka kvar. Omexaminationen vet jag inte riktigt när den blir.

Sommaren: Jag har sommarjobb, jag kommer förhoppningsvis inte att ha några rester efter att den där omexaminationen är gjord. Så jag kommer att vara helt studieledig. Det kommer att bli skönt.

Under våren har jag alltså haft ett ökat stresspåslag. Detta har lett till att jag får börja se upp med ångesten som har med prestation att göra, samt granskning. I min utbildning har vi en del moment där vi utsätts för IRL-granskning och mina tidiga erfarenheter i livet har gjort mig sårbar för att bli bedömd och granskad. Negativa tankar som bara poppar upp från ingenstans med antaganden om hur en person ska bedöma mig gör att jag får ett ångestpåslag. De negativa automatiska tankarna leder till att jag får ett utökat fokus på mig själv. Ångesten som dessa tankar ger gör också att jag får ökat fokus på mig själv och min självbild påverkas. Tidigare i livet har jag som försiktighetsåtgärd eller säkerhetsbeteende helt undvikit dessa situationer. Numera skulle jag kanske säga att mitt säkerhetsbeteende snarare skulle innebära att jag pluggar så pass mycket och länge så att jag blir alldeles för trött för att egentligen ta in mer. Detta vidmakthåller fokuset på mig själv. De negativa automatiska tankarna kan dessutom ge säkerhetsbeteendet direkt innan ett fysiskt påslag. Utöver det vidmakthåller säkerhetsbeteendet ångesten. Min behandling av detta torde vara att jag behöver bryta av vissa vidmakthållande länkar. Den länken som finns mellan negativa automatiska tankar och ångest behöver jag behandla med kognitiv omstrukturering – hitta bevis både för och emot dem, hitta alternativa antaganden och hitta fram bevis för och emot dessa. För att bryta länken mellan negativa automatisk tankar behöver jag träna på fokusskifte och mindfulness. Fokus på åhöraren/personen framför mig osv. För att bryta länken mellan säkerhetsbeteendet och ångesten kan jag göra beteendeexperiment dels imaginärt i fantasin, men även in-vivo – dvs. göra det jag ska utan säkerhetsbeteende och notera utfallet. På så sätt kommer den onda cirkeln att brytas.