Några dagar till begravning

Nu är det bara några dagar kvar till begravningen. Den 29:e april är nästa onsdag och det år fredag nu. Dagen efter är det bouppteckning. All det där som har legat på mig den sista månaden, imorgon är det precis en månad sedan, kommer att minska. Har en hel del måsten att se över i helgen, som att skriva färdigt betalningsuppdrag för pappas räkningar och skicka in för betalning, men det ordnar jag i helgen. Måste sedan sätta mig och samla alla papper som ska med och visas upp så att de kan redovisas korrekt.

Vi har varit i barndomsstaden där pappa bodde, jag min man och vår dotter för att tömma lägenhet och garage. Det var en tuff resa. Men det gick. Trots att jag gav upp direkt jag kom dit.

De här sista dagarna har jag inte fullt så fullt upp som jag har haft till nu. Det har lugnat ned sig.

Vad känner jag? Jag har gått igenom många känslor tror jag. En tid innan lägenheten var tömd bestod min känslovärld av ångest, kraftig sådan. Jag lät den få vara sådan, accepterade att just nu är livet sådant och min reaktion är ångest. Hotet var att jag inte skulle hinna och orka och att jag absolut inte skulle klara kombinationen studier och allt detta. Jag har dock bevisat motsatsen för mig själv. Kursen som har pågått hela denna tid är nu klar och jag är godkänd till och med på tentan. Det är två duggor i en kurs jag inte vet resultatet på än. Dessa bör fungera senare dock och jag tror inte att båda blir total omdugga, kanske en, och möjligen kan det bli komplettering på nr. 2. Inte svåra egentligen. Men den första duggan var bara några dagar efter pappas död.

Jag har även varit ovanligt nära att känna ledsamheten. Ledamhet över vad som inte blev av, ledsamhet att pappa var så ensam, ledsamhet för personer han aldrig fick en relation med. Ledsen för att jag inte pratade oftare med honom, träffade honom mer och jo, lite skuld för det också. Jag är stolt över att vara hans adoptivdotter. Jag har inte skrivit det kanske, att han adopterade mig? Jag vet att han ville att jag skulle få ett bra liv, att jag skulle bli färdig med den utbildning jag går och det yrke jag valt. Jag vet för att han berättade det för mig. I slutet. När han låg på sjukhuset. Jag ska slutföra min utbildning och göra det så bra jag kan.

Det är ju bara en dryg måndad kvar till sommarlovet. Huj!!!