Att stanna i känslan är något man inte vill alltid. Att vara ledsen, våga gråta, känna det jobbiga är en nyckel till att kunna känna det positiva, glädjefyllda också. Det är svårt för mig än idag att stanna kvar i det ledsna. Vad som händer när jag försöker att göra saker för att slippa vara ledsen är att jag får ångest. Och jag blir tvärspänd. Och jag får ont. Om jag kunde få låta tårarna rinna, vara ledsen och inse att det är helt okej, skulle jag bli mer avspänd och slippa energibristen på grund av det.
Jag ska använda den här sorgeresan för att lära mig att tillåta livets alla känslor i olika situationer. Funktionella strategier. Det är en resa att lära av. Den ångest jag hade igår på förmiddagen berodde på en kombination Av trötthet, rädsla för vad som ska ske, men även att inte vilja stanna i gråten. Jag har av funktionella orsaker hållit tillbaka ledsamhet även idag. Men är på väg till ett rum och en stund då jag kan gråta om jag behöver. Inte så väl beprövat. Men det ska prövas om jag behöver.
Just nu sitter jag på tåget från studieorten till hemorten. Dagen har varit helt ok. Jag är lite trött.
Gårkvällen var det nattvardsgudstjänst i kyrkan. Det var bara fem personerna men det passade mig perfekt. Jag var ju trött som få. Men det var en bra stund med människor som bryr sig. Jag fick ge och jag fick ta emot. Det var skönt.