Månad: februari 2015

Ikväll har jag varit på gympan för första gången på länge. Jag har inte kunnat vara med på ett bra tag på grund av att jag är sent hemma. Kände riktigt i kroppen hur länge sedan det var. Det var motigare än normalt. Samtidigt så skönt. Har dessvärre problem med ett knä. Men det bör blir bättre av träningen.

Just nu sitter jag med datorn i knät och småtittar på Criminal minds. Dags att lägga sig snart. Det börjar bli dags att lägga sig. Kommer att sova gott nu. Imorgon är det föreläsningar med en bra föreläsare/författare. 🙂 Ser fram emot det.

Det är mycket nu! När det är mycket kan man drabbas av effekterna av stress. Och stress är ämnet för mina studier för stunden, denna vecka. Vilket i sig kan vara stressande, att studera om stress när man själv upplever stress, kan förstärka stress-responserna. Men man kan ha lite olika copingstrategier – alltså sätt vi använder för att hantera stressen för att klara av att fungera i den stressande situationen. Viktigt är förstås också återhämtning. Att tillåta sig själv att vila, återhämta sig.

Jag hittar någon slags lunk i min vardag, där återhämtning är en viss del av det. Jag tillåter mig att sova en stund på väg hem från min studieort till min hemort. Då är jag lite piggare när jag kommer hem och kan fungera som mamma och fru en stund innan nattens återhämtning inträder.

Just nu tog jag mig en liten återhämtningspaus i läsandet för att skriva ett litet inlägg här. Men är det återhämtning att skriva här egentligen? Kravlöst är det. Men jag skrev just om ämnet för studierna just nu, vilket antagligen innebär att det inte är speciellt mycket återhämtning egentligen.

Just nu har jag en inlämningsuppgift om stress som ska vara inlämnad måndag kl. 12. Det kan inte förändras. Det känns lite motigt att sitta och läsa och skriva en lördag/söndag, men det kan jag faktiskt förändra. Jag får acceptera att så här är det, jag ska lämna in uppgiften på måndag och behöver använda lördag/söndag för att lyckas. Jag kommer att må så mycket bättre av att genomföra detta inom tidsramen för deadline än om jag inte skulle göra det. Det innebär att jag förändrar min attityd till att studera under helgen. Det är det jag ska göra för att nå min värderade riktning.

Tänker på mitt liv, hur det varit och hur det har blivit. Livet är inte en dans på rosor sägs det … men jag har en annan syn på det. Rosor har taggar, de är vackra och livet har detsamma och är detsamma. Jag värdesätter mitt liv, och alla de erfarenheter jag har med mig. Även om jag skulle önska att jag hade sluppit vissa upplevelser så inser jag att genom de upplevelser jag har haft genom livet, har det blivit ”jag” av det, den jag är idag. Jag hade nog inte riktigt varit den jag är utan mina erfarenheter. Jag är faktiskt nöjd med den jag är idag.

För att det ska bli begripligt behöver jag komma på hur jag ska förmedla min livsberättelse på ett bra sätt. Temat – sorg – är i princip genomgånget. Men det var genom sorgen jag nådde botten och kunde börja vända på livet. Jag hade varit på väg mot botten länge av olika orsaker.

Jag fortsätter tänka på ”var jag kommer ifrån” och planera för hur jag ska lägga upp det.

Med andan i halsen satte jag igång med den första av två hemuppgifter igår förmiddag. Efter 4-5 timmar var jag klar med den första hemuppgiften, så långt jag kunde. Efter ytterligare 4 timmar var jag klar med den andra. Jag var ganska säker på att jag skulle få problem med att hinna färdigt båda. Den första har deadline idag (fredag) kl. 16.00 och den andra har deadline kl. 24 i natt! Den första ska jag försöka få svar på frågor från dagens föreläsning till, så den lämnar jag in efter föreläsningen. Men den andra är inlämnad och klar. Känner mig riktigt stolt över mig själv. Trivs med upplägget på kursen där vi slipper tentor.

Vi var på ett möte som rör vår trettonåring igår och processer går framåt. Vissa förändringar behöver ske i rutiner och struktur, samt aktivitet. Går inte in djupare på det här.

Det är mycket som händer samtidigt och tidigare i livet hade jag lagt ned allt som har med mig att göra, inklusive studierna, men jag vet att det inte hjälper någon. Därför fortsätter jag. Samtidigt är jag ändå snällare mot mig själv än jag har varit. Det ska dock införas en del från min sida på hemmaplan också.