Det var ett tag sedan

Då har studierna börjat komma igång “på riktigt” igen. Pendlandet har varit en aning tufft att komma in i, men föreläsningarna och de praktiska momentet i dessa, gör det väl värt resorna ändå. Det är bara 1½ + ½ år med pendlande kvar och sett i ett femårsperspektiv är det faktiskt ganska lite.

Once again … she jumped

 

Lördag och helg

Min praktikperiod är till sin ända på det ställe i den ort jag har haft praktik. Det har varit spännande, roligt men naturligtvis även osäkert, tufft och en omställning. Men jag har lärt mig oerhört mycket om min yrkesroll, om mig själv/mina reaktioner och klinisk verksamhet.

På måndag startar nästa kurs, för min praktikdel är godkänd av handledaren och ska bara bekräftas/registreras av kursansvarig. Det ska bli intressant, men naturligtvis intensivt. Så är det alltid. 🙂

Jag gjorde ju ett rökstopp för inte så länge sedan, men jag valde att röka om igen. Behövde jobba vidare med min plan. Riskfaktorerer eller triggers, hanteringsstrategier, motivation, självförtroende, acceptans och avspänning, skifta uppmärksamhet, behövde synkas ihop lite. Snart dags för avstamp igen. Det är en process inte en händelse. En dag är jag där …

Praktikavslut snart

Sitter i min soffa och jag har grejat lite med en Power Point inför en presentation på tisdag. Praktiken närmar sig slutet. Sista veckan har gått åt till handledning till stor del. Det har fungerat bra. Jag har fått höra endast god “kritik” av många personal som önskar att jag kommer tillbaka och det känns otroligt skönt! Jag har stortrivts. Yrkesvalet känns helt rätt. Jag har massor att lära än. I vissa situationer kan yrkesvalet vara påfrestande, men det är samtidigt det jag vill göra, hjälpa de mest behövande.

Jag har ett par skriftliga arbeten att göra så den här sista veckan kommer att kännas lite hektisk då jag får fortsätta jobba när praktikdagen är slut i värsta fall för att få färdigt det skriftliga. Men det får gå bra. Kan ju som inte ramla på målsnöret inför de två sista åren. Inte nu! 😀

Skrivit nytt kapitel

Just nu har jag åtta kapitel varav jag inte är färdig med bearbetningen på tre troligen. Jag har X antal kapitel kvar i mitt ursprungliga manus, men historien blir annorlunda jämfört, så vi får se vad som blir kvar. Ett kapitel har jag skrivit till som jag inte är nöjd med. Eller så ska det vara som det blev plus miljöbeskrivningar och personbeskrivningar eller liknande. Varför börjar jag alltid i dialoger?

Skrivandet kan ibland vara lite jobbigt, då man faktiskt skriver karaktärer som har känslor och som agerar på olika sätt på grund av dessa känslor. När man skriver får man alltså (om man får till det) den känsla karaktären har, en stund. Beroende på vad man skriver då, kan det bli en tuff resa, skrivandet. Min resa är ganska tuff. Men jag pausar vid behov och kopplar bort karaktärerna.

Ibland är det svårt att tänka sig in i situationer och fantasin är inte alltid på topp. Men en berättelse bygger man på.

Imorgon är det praktik igen. Går in på näst sista veckan nu. Har en hel del att hinna med imorgon, och jag hinner kanske inte allt. Men det får så lov att gå. Annars får jag väl smyga iväg även på tisdag även om det är röd dag en sväng.

 

Fortsätter skriva och bearbeta

Just nu är jag rimligt nöjd med de fem kapitel jag har gått igenom och bearbetat. Saknas möjligen miljöbeskrivningar, men vet inte om dessa miljöbeskrivningar behövs för att få fram det texten vill få fram. Texten är tänkt att skapa känslor, sätta barnets trauman och fantasivärld i fokus men man skall ändå kunna sympatisera med den eller de som barnet upplever trauman inför och med. Barnet är fyra år i största delen av boken. Berättaren är nära, nästan i barnet en stor del av texten. För att ge dynamiken behöver berättaren vara nästan lika nära minst en av karaktärerna.

Tänker sätta mig och skriva lite av ett synopsis och släppa ursprungstexten efter det och låta allting komma ännu en gång. Se var det leder med de nyare förutsättningarna som jag har stoppat in.

Innan jag går och lägger mig tänkte jag bara koppla tillbaka hit hur det har gått med skrivandet. Kapitel 8 är infört i dokumentet för bearbetning. Som vanligt en hel del dialoger som i och för sig är bra. Det skadar dock inte med miljöbeskrivningar och så får jag väl se hur det blir med den fantiserande lilla fyraåringen. Kan bli lite mycket fantasi också, så en får välja var man stoppar in det.

Öppnade romanprojektet

Jag har öppnat mitt romanprojekt som är under bearbetning. Historien är egentligen skriven en gång, men går igenom en bearbetning och det är ju helt annorlunda. Dessutom måste jag gå igenom och ändra till rätt tempus hela vägen. Jag har provat presens alternativt imperfekt, men har bestämt mig för imperfekt. Varva tempus är inte ok. Inser att jag har skrivit detta romanprojekt riktigt magstarkt. Det är riktigt jobbigt att gå igenom det. Avslöjar inte alltför mycket här.

Någon har frågat varför jag inte ger ut något av det jag har skrivit. Men jag har ju som sagt ett romanprojekt som jag har varit relativt tyst om handlingen i. Planen har varit att det skall ges ut, om jag får något förlag att ta det. Men perfektionist som jag är har jag svårt att låta det vara som det är, måste bearbeta en del och när jag bearbetar historien, så förändras den ju!!! Till det ännu mer magstarka, dels för att jag hittar nya scener och dels för att jag petar in lite miljöbeskrivningar vilket fördröjer känslan. Hej och hå!

En orsak till varför jag dragit på att skicka in något, eller egentligen dragit mig för att färdigställa romanprojektet, är att jag har lite emot en möjlighet/chans/risk/påfrestning att boken går hem och jag kan bli känd. Jag har ett problem där. Jag vill inte, eller vill jag, jag vet inte, nej usch. Jag har blandade känslor. Men jag tänkte ändå börja försöka ta mig igenom den där bearbetningen av texten och se var den leder.

Så här någon timme efter att jag skrev detta inlägg har jag rättat till alla tempusfel och läst igenom hela den bearbetade berättelsen och minns vad jag höll på att jobba ihop. Det krävs en hel del fantasi och att tänka som ett litet barn på fyra år skulle kunna tänka i vissa situationer, inte så lätt alltid.

Men nu har jag landat där jag senast slutade och får plocka fram mitt gamla manus, för att se var jag ska fortsätta. Grundberättelsen ska vara densamma … Det är lite roligt att ha det gamla manuset kvar, för när jag kikar igenom det så är det en stor skillnad. Det är svårt att inget berätta om handlingen just nu kan jag säga. 🙂

Första dagen 2015

Ett nytt år har börjat. Det gamla året är förbi och läggs till minnesbanken som ett bra år, vissa tider av det året var tuffa, men ändå så roliga och givande.

Planer för det nya året är att fortsätta jobba med mig själv, min självbild, mitt självvärde, self-compassion, och även att jobba med de relationer som finns i mitt liv. Ett fokus på värme och kärlek. Jag avger dock inga nyårslöften, då sådana ytterligare skulle öka kraven på mig själv. Jag fortsätter min bana i värderad riktning och fokus ligger även på acceptans och att leva i nuet, men sträva framåt mot en utveckling. I mina studier jobbar jag för att nu hålla mig i fas så att jag inte behöver ha stressen att ha dubbelkurser på mig som tidigare. Det tar tid av familjen och fritiden när man ligger efter hela tiden, vilket inte har känts så bra.

Idag är jag glad att jag trots allt har kämpat mig igenom alla kurser trots omtentor och pendling. Rökfritt 2015 står också i centrum och bara med det i fokus kommer en stor utveckling av självet att ske. Men som sagt, inga nyårslöften. Ett mer hälsosamt liv.