In practise – acceptance

Det är en vecka sedan jag senast skrev. Då var jag fortfarande lite tagen av en episod på fredagen som jag lärde mig mycket av. Lite stärkt av den erfarenheten gick jag sedan in i en ny vecka och har i princip inte hunnit ha så många tankar, mer än på sysselsättningarna varje dag. Mycket feedback har jag fått, dels saker som jag sett själv, men då jag inte själv har sett, så har lämplig person sett och givit feedback.

De sista veckorna har lite grann kantats av min egen djupt inrotade självkritiska hållning som jag håller på att filar bort det överflödiga av, men numera inkluderar detta kontringar med acceptans … att ”okej … det blev så här den här gången och nästa gång gör jag så här istället … så får vi se om det är bättre” eller varför inte fråga någon? Allt kan inte vara perfekt utan att man får erfarenheter av när det inte blev bra eller perfekt. Och vad är egentligen perfekt? Vad innebär det? Så tema: Acceptance – in practise. Att vara snällare mot mig själv är ett tema som jag ständigt får ta med i vardagen.