Granskning och studentliv

Studentlivet är fyllt av granskning av olika slag. Ibland är det tentor. Då skriver man ju ned svar på frågor, stora som små frågor. Någon rättar sedan tentan utan att veta vem de rättar i bästa fall (i vårt fall). Då är prestationsångesten lagt på skrivandestunden, samt väntan på resultatet. Ibland är det presentationer eller prat i grupp och då bedöms man ju ofta av flera ögon än mentorer och handledare. Då är påslaget där direkt inför situationen förstås, under presentationen eller tal i grupp. Men ofta släpper det sedan. Sedan har vi de där uppgifterna som skall spelas in på video, då man inte vill störa situationen genom att vara en extra person i rummet (som mentor t.ex.) och då finns ångesten där p.g.a. vetskapen om att videon är igång och någon skall se den. Ytterligare ett ångestpåslag när man skall se videon tillsammans med mentorn. Sedan har vi situationerna där handledaren eller mentorn sitter med i rummet, men det är på riktigt. 🙂 Ett riktigt test skall administreras med en riktig testperson och man är själv en riktig människa (självklart 😉 ) plus att handledaren (domaren/bedömaren  😉 ) finns i rummet och ser alla missar stora som små – de där missarna man märker själv och biter sig i tungan för, de där man inte märker själv samt de där man kommer på i efterhand *skratt*.

Jag borde ju redan vara van. Men alla nya situationer och prestationer är fortfarande nya. Därmed får jag som många andra ett ångestpåslag. Det finns de som inte får det. Det är bra. Fördelen är att jag VET att nästa gång jag genomför samma sak oavsett handledares närvaro/icke närvaro så kommer ångesten att vara lindrigare och jag kommer att vara mer på alerten för de där små missarna och de större kommer inte att göras mer.

Idag har jag gjort just en sådan sak och ångesten var på högvarv. Höll på att smita ifrån situationen 30 sekunder innan det var dags. Men jag valde att stå kvar i situationen, ta mig igenom den. Jag andades inte mycket, mest på ytan, men jag tog mig igenom.  Och nästa gång kommer ångesten att minska. Det var faktiskt ganska bra att ha handledaren där!!! Trots allt!