Att skriva prosa i jagformat

Vare sig berättelsen är fiktiv eller självbiografisk, så blir en berättelse otroligt mycket närmare och starkare i jag-format. Idag har jag kikat lite i antologin som blev gjord då jag gick en skrivarkurs läsåret 2010-2011. Läste igenom mitt bidrag, kommentarer som klasskompisarna skrev om och till mig. Det var ett otroligt roligt år. Tydligen gav jag ett entusiastiskt, glädjefyllt, skrattande uttryck. Berättelsen jag publicerade var en liten del av det romanprojekt jag kom igång med som just nu ligger i byrålådan – eller ett dokument på datorn. Det var ett år som jag tog bara för min skull. Jag skrev inte den berättelsen i jag-format. Den blev heller inte självbiografisk. Igår skrev jag dock en text i jag-format. När jag läser den känns den så otroligt mycket närmare. Rent textuellt och litterärt antagligen det smartaste greppet att ta. 🙂

Texten kommer inte att publiceras dock, men någon text i framtiden kan säkerligen inspireras av den texten.