”Hoppet är det sista som lämnar TIGERN!” – Jag har ett broderat bokmärke som är broderat med omsorg av en CVL-väninna som dessutom är dotter till en av mina bästa väninnor. På detta bokmärke står just de orden. Varför står dessa ord på det bokmärket då tro?
Det finns en historia bakom dessa ord. Jag tänkte berätta den. Vi blev ett gäng som spenderade en hel del tid tillsammans på CVL. Under en period var jag ganska aktiv vid den första dagen för varje månadsstart. Utöver det var jag aktiv i elevrådet som elevskyddsombud. Elevråd. Det visste inte alla att det fanns. Jag drog igång en drive för att presentera elevrådet inför så många kurser på CVL som möjligt. Det tog ett par dagar och under dessa dagar satt jag vid bordet där jag brukade studera ca 5 minuter i taget och sedan studsade jag upp och iväg igen. De dagarna startade en utveckling av studiegruppen … ett antal personer som fick karaktärers namn ur Nalle Puh. Så gruppen fick namnet ”Nalle Puh-gruppen”. Vi hade Nasse ”kkkära nnnnåååån”, IOR och så hade vi Tiger och så blev det en lill-Nasse också. Det var fler med i studiegruppen, men det här blev kärnan i gruppen. ”Tiger” var jag. Detta på grund av att jag under dessa dagar studsade omkring mer än satt ned. Utöver det i stort sett alltid på gott humör, uppmutrande och glad. Lite mindre så den sista terminen kanske. Ett annat kännetecken som jag tydligen hade var att jag alltid hade hopp. Jag släppte aldrig taget om hoppet att kunna klara bra betyg på CVL. Det gav resultat.
Nej, Tiger ger aldrig upp hoppet! Hoppas alltid! Så är det fortfarande.