(Bilden hittad via google bildsök)
Nu har det knackat på dörren ett par dagar, barn som säger ”bus eller godis” och mitt svar de gånger jag öppnar är – inget av det. Jag har inte godis hemma och bus för att man inte får godis känns inte så kul. De flesta busar en liten aning ändå … skramlar i brevlådan och springer iväg. *skratt* Barnleken är inget jag har emot egentligen men denna helg har en annan betydelse för mig. (Men hade jag haft godis hemma så … Hade jag …)
Denna helg handlar inte om Halloween för mig, utan om alla de som vi inte har hos oss längre. Det är en stund av att tillåta sig att minnas dem, gå och tända ljus på minneslunden eller vid graven.
Rasmus grav – hans sista viloplats – är ca 25 mil bort från mig. Jag har därför inte varit hos honom mer än ett par gånger sedan jag flyttade. Förra året var jag dock till en kyrkogård i närheten där en väninna till mig har sin dotter. Jag gick och beskådade alla fina ljus vid alla gravar och stod vid hennes dotters grav en liten stund, lät minnena få komma. Det var vackert. Minnet av Rasmus är trots den smärta det har givit väldigt vackert. Där, vid väninnans dotters grav, drog jag mig till minnes, Rasmus så som han var när han levde. Glad och sprallig och vild. Vackra ögon. Sig själv.
Jag minns när han föddes, stoltheten. Det var lite unikt då han föddes. Hans alla syskon hade vattkoppor. Så pappan åkte hem redan medan jag var kvar på förlossningen. Jag började störtblöda och fick en spruta för att stoppa det och massage på magen. Jag har aldrig tidigare behövt ringa på larmklockan, men den gången var jag tvungen. Redan då speciellt. Men det gick bra och jag hade Rasmus med mig. Jag var på BB i tre dygn. Var där till PKU-provet var gjort och sedan fick jag till sist åka hem. Barnen var inte välkomna då de hade vattkoppor och ingen som inte hade haft vattkoppor fick vara där. Så de första dagarna var det mest bara jag och Rasmus.
Idag jobbar jag på ett ställe nära den kyrkogård där väninnans dotter ligger så jag skall gå förbi där innan jag börjar jobba och stå en liten stund och bara vara.
Dagen är regnig och grå och jag har ont i halsen och är förkyld och är inte på topp. Så kan det också vara. Svajar med!