Archives

Motpoler

Skriver en hel del i motpol just nu när det gäller poesi, exempelvis:

Allt inget mot Lagom
On my own mot Together

När det gäller julen så skrev jag en slags prosapoesi inför julen 2013: ihopkrupen – blöt jul och den fick sin motpol inför denna jul: Trygg gemenskap – vit jul.

På samma poesisida har jag skrivit ett antal till dikter som antingen är i motpol till varandra, eller stegar sig från mörkt/otryggt till ljust/tryggt i flera steg. Utveckling. Allt det ryms i varje människa. Det är okej.

 

This entry was posted on 27 december, 2014, in Blandat.

Utmaning

Gårdagens utmaning trodde jag skulle vara färden till köpcentret och risken att köpa cigaretter där. Men utmaningen kom efteråt på hemmaplan igen. Att abstinensens irritation och humörsvängning dök upp och den ambivalenta effekt det har på mig och på min man. Det är svårt att säga ”nej, jag vill inte ha …” när hela hjärnan och kroppen skriker: ”jag vill ha, kan du bara se till att köpa …”. Jag får hålla ut. Ett dygn har snart gått.

17.45
Det är lite jobbigt att stå emot impulserna att dra iväg och köpa cigaretter just nu. Men jag ska stå emot och hitta annat att göra.

19.25
Har varit ute tillsammans med maken för att kolla lite huruvida det behövde städas i ungdomsdelen i kyrkan. På väg hem skulle han åka och handla, men jag bad honom köra hem mig först ”två fötter på hjul”. Haha.

23.30
Mest suttit i soffan och skrivit dikter, läst dikter för att sedan se på Taken 2 tillsammans med maken. En action-thriller med mycket trauma i. Den rör sig kring en pensionerad CIA-agent med familj. Han är hjälten som i princip eliminerar allt motstånd på egen hand. Jag vet inte vad jag tycker om berättelser där det finns en hjälte som inte har några svagheter. Men antagligen har han en svaghet eller flera, som jag inte ser i filmens berättelse. Han tvingas i och för sig att använda sin dotter som hjälpande hand i berättelsen. Men det är hans vägledning som gör att hon kan hjälpa. Orsaken att jag har något emot de starka hjältarna är att det inte är realistiskt att en peson kan eliminera exakt allt motstånd på egen hand. Det blir alltför orealistiskt. Svagheten kan vara att inte hitta något annat sätt än att döda i och för sig. Nåja. Filmen fångar i alla fall min uppmärksamhet. Och … jag är ju rökfri. Snart dags att lägga sig. Eller det ÄR dags, men jag ska se färdigt filmen först.

This entry was posted on 27 december, 2014, in Blandat.

Fokus

Vilket fokus man har är uppenbarligen viktigt. När jag är på min praktik har jag inte fokus på mig, min kroppssmärta eller vad som än kan finnas som stressar i hemsituationen. Då har jag ett fokus på andra personer, att hjälpa dem att hitta sig själv och sin egen väg. Jag noterar då knappt smärtan i axlar, nacke, rygg. Bara när jag har raster och då tänker jag på kroppshållningen, avspänningen och att inte sitta still för en stund. När jag är hemma, kommer smärtan och slår till och mitt fokus hamnar i alltför hög grad på hur ont jag har, var värken sitter och allt jag borde göra. När jag dessutom ska sluta röka, hamnar fokus på att inte röka och jag landar i soffan, som fastklistrad. Vad händer då? Värken ökar och jag ger upp icke-rökandet. ”För en dag. Det blir bättre imorgon.” Men imorgon blir det inte bättre.

A: ont i kroppen och trött
B: self-pitty och jag röker
C: utökad trötthet, utökad värk, sämre hälsa.

A: ont i kroppen och trött
B: Jag har ont och behöver förändra något. Jag behöver göra min avspänning, behöver fysisk träning och aktivitet, tänka på kroppshållning. Jag behöver låta bli cigaretterna för att de bara håller igång det smärtande systemet.
C: För en tid utökad trötthet, utökad värk men av en anledning, bättre hälsa och på längre sikt minskad värk, minskad trötthet.

Valet ju rent intellektuellt ganska enkelt, men i stunden görs det jag är mest van att göra. Dvs. väljer att fixa cigaretter och röka.

När jag skrev in Allen Carr’s instruktioner för ett par dagar sedan gav jag inte löftet om att aldrig mer röka. Mitt mål är att nå dit till den punkten att jag kan säga att jag aldrig mer kommer att röka.

Ikväll ska vi iväg och se på bio – The Hobbit. Det ska bli mysigt att göra något tillsammans hela familjen.

Jag funderade en del på fokus förut idag. Om man har fokus på kärlek, så inramar det kärlek till mina barn, min man och andra som är viktiga för mig. Vad jag ofta(st) förhandlar bort är kärleken till mig själv. En del av problemet ligger där. Det är dags att föra in detta fokus också.

This entry was posted on 25 december, 2014, in Blandat.

Julafton

Julaftonen har passerat. Den blev otroligt lugn, ett litet julbord och spenderades med enbart oss fyra som bor i samma lägenhet, förutom att min äldre dotter kom ett par timmar nu på kvällen, vilket var kul och mysigt. Vi har sett Kalle Anka, delat ut julklappar och till och med jag fick en egen julklapp ”Så mycket bättre”-CD’n. Tack älsklingen och barnen!<3

Jag är trött och har ofantligt ont i min kropp. Det är något knepigt med värken, som jag egentligen vet om. När jag ”kör på i full speed” känner jag inte av värken, hinner inte tänka på den då. I somras blev en tuff sommar så tillvida att det dessutom var varmt. Jag jobbade hela sommaren och när jag inte jobbade pluggade jag inför en tenta som stressade mig. Sedan kom den första kursen på terminen som även den hade en tenta, som stressade mig då jag inte ville ha en omtenta igen. Sedan kom den efterlängtade praktiken och jag kunde varva ned en del (jag pendlar ju normalt fem timmar per dag och har inte behövt göra det under hösten). DÅ kommer värken. Jag vet om det. DÅ är det extra viktigt att jag håller i gång med min gymnastik och motionen, skulle helst lägga på att springa. Men vad gör jag? Röker?! Det bättrar ju på smärtan!!!

Jag är ändå rätt nöjd med min dag, nöjd med julaftonen. Jag hade önskat lite mer jultradition och lite mer julkänsla och mer julaktivitet, men jag är rätt nöjd eftersom det har varit familjegemenskap utan tjafs. Imorgon skall en av julklapparna användas. Vi skall gå på bio. The Hobbit. Dagen efter skall vi antagligen åka till Köpcentret och låta barnen handla. Måste köpa ett par lågklackade vinterstövlar åt mig också. Kanske något varmt för benen.

 

 

 

This entry was posted on 24 december, 2014, in Blandat.

God Jul!

mariajosefjesusbarnBilden hittad via Google!

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul!

Allt handlar inte om stress, presenter och krav. Glöm inte det! Det är gemenskap i en familj. Jag låter familjebilden ovan tala för sig. Två föräldrar och ett litet spädbarn i gemenskap. Det lilla Jesus-barnet som kom till världen. Tecknet för hans ankomst var en stjärna. Glöm inte att ta hand om varandra och ni vuxna – tänk på barnen – begränsa alkoholintaget … Varför inte hoppa över alkoholen helt idag?! Låt alla få en vit och fridfull jul!

This entry was posted on 24 december, 2014, in Blandat.

Från minus till plus – dan före dopparedan

Ikväll är det dagen före dopparedagen! Kvällen före julafton. Det är den kväll jag har beslutat att jag skall röka min sista cigarett. För vilken gång i ordningen har jag ingen aning om. Miljonte gången eller liknande. Jag behöver verkligen börja göra rätt val. Ett av dessa val som ger ett hälsosammare liv är att sluta röka. Ett annat val är att motionera. Ett tredje val är att tänka på mig själv med snälla tankar. Det är val vi gör i stunden, varje timma, varje dag som kan vara avgörande.

Jag beslutade detta igår eftermiddagen och har en person som jag skall rapportera till dagligen. Om rapport inte kommer, kommer personen att ifrågasätta vad som händer. När väl detta beslut fattades igår hade min älskade make redan köpt ännu ett paket cigaretter trots att jag sagt att han inte skulle. Det visade sig att när jag sa det hade han redan köpt. Så nu sitter jag här med ett paket cigaretter för mycket hemma. Några kvar i det paket som var befintligt igår. Bara det är ju lite komiskt. Jag kommer snabbt upp i en konsumtion på ett paket per dygn. Det jag hade igår är det fortfarande fyra cigaretter kvar i. Plus det paket min man köpt. Detta innebär för mig att jag måste avyttra ett paket (utan att det går upp i rök). Det tar emot. Men samtidigt har jag en känsla varje cigarett jag röker, att jag egentligen inte vill röka den, att jag röker upp den så fort som det bara går, att jag helst bara vill kasta bort den redan när jag tänt den. Det dröjer längre tid än vanligt innan jag tar nästa cigarett. Snacka om att fördröja åt motsatt håll. 😀

Jag har bestämt en sak tillsammans med ovan nämnda person igår. Jag tänker följa det beslutet. Om jag så skall förstöra ett helt paket cigaretter på kuppen! Jag vet att jag kan, jag har gjort det förut. Ändå är jag rädd. Rädd för att ta mig friheten från nikotinberoendet för att jag lika snabbt kan ta ett återfall. Så … vad göra åt den rädslan? Den sistnämnda rädslan – kan användas till att aldrig ta den där första cigaretten. Men rädslan för att ta mig friheten från nikotinberoendet i första taget kräver något annat. Jag har gått emot andra rädslor i livet. Jag har utsatt mig för allt jag varit rädd för (som jag är medveten om). Rädslan har minskat och försvunnit. Så kommer att ske även i detta fall. Jag har slutat röka förr men har alltid haft svårt för ”aldrig mer”. Jag vet ju att jag aldrig mer, om jag vill bli kvitt beroendet, kan ta ett bloss till. Ett bloss är för mycket och tusen cigaretter är då för lite.

Jag är rädd för att jag skall bli argare än vanligt, få mer humörsvängningar och bli mer irritabel. Sedan tidigare rökstopp vet jag att det är absolut inte sant. Men jag är mer äkta i känslan utan cigaretter, eftersom jag undviker att verkligen känna mina känslor med cigaretter. Så mitt liv som rökare är att leva en lögn. Ingen föddes till att bli rökare. Som en gammal vän sa: ”Om det hade varit meningen att vi skulle röka, hade vi haft en skorsten på huvudet. Det har vi ingen.”

Så vill jag leva lögnen eller vill jag ta abstinensen för en kort tid och leva ett sant och riktigt hälsosamt liv?
Jag väljer det sistnämnda.

Men jag är rädd och det får vara okej att vara det. Jag får svaja med i känslan och stanna i den tills jag vänjer mig. Och det är inte bara en känsla. Jag tenderar att röka när jag är arg, ledsen, nedstämd i allmänhet, irriterad, frustrerad men även när jag är glad, sprallig, lycklig, presterande osv. Jag tenderar att röka för att dämpa alla slags känslor. Utöver det tenderar jag att röka bara av ren vana. Inlärt beteende, som har lärts in sedan jag var tretton och i högre grad efter att jag blev 16 år.

Så jag har att lära mig att svaja med och acceptera att jag ibland är arg och hantera det, ibland är ledsen och får acceptera det och hantera ledsamheten, att jag ibland blir irriterad och hitta sätt att hantera det. Jag får tillåta mig att faktiskt vara äkta glad, lycklig och kanske lite sprallig. Att prestation fungerar bättre om jag inte röker, att inse det och acceptera det. Det är mycket jag skall lära mig, men jag har ju lärt mig nya saker hela tiden.

Att acceptera negativa känslor utan att ge upp. Att acceptera positiva känslor utan att få dåligt samvete.

Det är dags nu. <3

 

 

 

 

This entry was posted on 23 december, 2014, in Blandat.

genom allt

Jag skriver inte alltför ofta vilket beror på att tiden springer fort. Jag har inte hunnit med skrivandet alls utan har mest bara sett till att ha tillräckligt med energi kvar för nästa dag hela tiden. Det har varit ganska intensivt de sista två veckorna i mina dagliga sysslor. Samtidigt är det en del att tänka på rent personligt i familjen just nu. Jag har tack och lov roligt och tycker att sysselsättningen på dagarna är otroligt intressant och givande. Jag lär mig hela tiden och mitt schema blir mer och mer fulltäckt.

Acceptans – det pågår en del i mitt personliga liv nu där min acceptans frestas en del och jag får svaja med i stormen och försöka hålla stammen flexibel och böjbar. Jag går inte in närmare på vad det handlar om men jag har märkt att i situationer som är tyngre och jobbigare för mig psykiskt så har jag utvecklats mer och mer. Att acceptera innebär dock inte att man ger upp och låter det som är svårt och fel vara som det är. Man söker lösningar men svajar med i stormen genom allt.

 

This entry was posted on 29 november, 2014, in Blandat.

In practise – acceptance

Det är en vecka sedan jag senast skrev. Då var jag fortfarande lite tagen av en episod på fredagen som jag lärde mig mycket av. Lite stärkt av den erfarenheten gick jag sedan in i en ny vecka och har i princip inte hunnit ha så många tankar, mer än på sysselsättningarna varje dag. Mycket feedback har jag fått, dels saker som jag sett själv, men då jag inte själv har sett, så har lämplig person sett och givit feedback.

De sista veckorna har lite grann kantats av min egen djupt inrotade självkritiska hållning som jag håller på att filar bort det överflödiga av, men numera inkluderar detta kontringar med acceptans … att ”okej … det blev så här den här gången och nästa gång gör jag så här istället … så får vi se om det är bättre” eller varför inte fråga någon? Allt kan inte vara perfekt utan att man får erfarenheter av när det inte blev bra eller perfekt. Och vad är egentligen perfekt? Vad innebär det? Så tema: Acceptance – in practise. Att vara snällare mot mig själv är ett tema som jag ständigt får ta med i vardagen.

 

This entry was posted on 22 november, 2014, in Blandat.

Att trivas

Har haft en bra dag i mina sysslor. Allt har fungerat precis som det skall så långt det går. Jag stortrivs där jag är och det känns onekligen lite tråkigt att jag inte blir kvar där längre än till mitten av januari. Men det bär ju av tillbaka till teoretiska och praktiska studier ett par år innan det är dags igen. En sak har jag kommit fram till under tiden där jag är nu. Jag är nöjd med mitt yrkesval. Rätt val för mig. Trivs i alla uppgifter jag har även om det är lite jobbigt att genomföra en ny uppgift för första gången. När väl första gången är genomförd blir det lättare och lättare.

Jag fick ännu ett uppdrag idag, som jag skall förbereda för imorgon. Kan kanske bli lite fler uppdrag framåt även om tiden för att ta på sig nya uppdrag av vissa delar av yrket kanske närmar sig att upphöra då det behöver pågå under några veckor.

This entry was posted on 12 november, 2014, in Blandat.

Att skriva prosa i jagformat

Vare sig berättelsen är fiktiv eller självbiografisk, så blir en berättelse otroligt mycket närmare och starkare i jag-format. Idag har jag kikat lite i antologin som blev gjord då jag gick en skrivarkurs läsåret 2010-2011. Läste igenom mitt bidrag, kommentarer som klasskompisarna skrev om och till mig. Det var ett otroligt roligt år. Tydligen gav jag ett entusiastiskt, glädjefyllt, skrattande uttryck. Berättelsen jag publicerade var en liten del av det romanprojekt jag kom igång med som just nu ligger i byrålådan – eller ett dokument på datorn. Det var ett år som jag tog bara för min skull. Jag skrev inte den berättelsen i jag-format. Den blev heller inte självbiografisk. Igår skrev jag dock en text i jag-format. När jag läser den känns den så otroligt mycket närmare. Rent textuellt och litterärt antagligen det smartaste greppet att ta. 🙂

Texten kommer inte att publiceras dock, men någon text i framtiden kan säkerligen inspireras av den texten.

 

This entry was posted on 10 november, 2014, in Blandat.