År 2020 – ett annorlunda år

År 2020 får en egen sida. Detta eftersom det har varit ett så otroligt annorlunda år.

År 2020 – året då en pandemi slog till över hela världen. Covis-19 har slagit hela världen med sjukdom och död. Detta är inte en återgivning av rapporteringarna kring pandemin, utan en personlig berättelse utifrån mina egna upplevelser. I januari började informationen flöda om ett virus som var annorlunda jämfört med andra virus. Ett virus som var dödligt för fler och fler. Ett virus som skulle visa sig kräva extrema insatser av vården, av samhället och av oss som människor. I takt med att informationen flödade in insåg jag att det var allvar. Jag ingick i riskgrupp utifrån informationen som kom och jag var medveten om det. Samtidigt kan man inte sluta leva p.g.a. det. Jag var inte rädd, möjligen lite orolig. Jag intog tidigt inställningen att ”om jag får det så får jag det, då får jag hantera det”. I mars, mitten av mars 2020-03-13 fick jag vad jag med nya mått mätt insåg var symptom – snuva, mycket lätt snuva. 2020-03-16 stannade jag hemma första dagen. Första veckan kände jag mig väldigt löjlig av att vara hemma, men sedan fick jag svårt att andas på ett annat sätt än astma/kol-symptomen. Jag upplevde smärta runt hela bröstkorgen. Som en järnkorsett. Jag sov väldigt mycket och pendlade mellan vakenhet och sovande all övrig tid. Jag satt ändå hemma och jobbade med att ringa de pågående patienterna. Det hjälpte mig att ha den kontakten med omvärlden, men samtidigt på efterhand när jag använder mig av mina egna kunskaper och min kompetens inser jag att jag nog borde ha varit helt sjukskriven. Men det var jag för envis för. Jag drog aktivt ned på tempot dock. Fortfarande fick vi inte testa oss. Vecka 3 var jag rimligt välmående. Gick tillbaka till arbete på plats men hade telefonsamtal. Var kvar på plats i en vecka. Sedan ökade symptomen igen och jag valde att sjukanmäla mig igen, men återigen bad jag om att få jobba hemma. Vecka 4 var således värre än vecka 3 men ändå inte lika allvarlig som vecka 2. Jag tog mig återigen till jobbet vecka 5 på måndagen, men kom bara dit när jag insåg att jag var andfådd av att gå i kulverten på plant golv. Den här gången blev jag testad och ett par dagar senare fick jag besked att jag var Covid-19-positiv. Hemma fick jag fortsätta vara till jag gav nytt test 2 veckor senare som visade Covid-19-negativ. 2020-04-29 var jag tillbaka på arbetet igen. Men tiden innan detta från insjuknandet var en mental mardröm, som jag var otroligt bra på att diskutera bort för mig själv. Ångest! Flashbacks tillbaka i tiden! Dödsångest!